Jag har haft komplex för min näsa i stort sätt hela mitt liv.
Men mest när jag var yngre.
Nu på senare tid, typ de sista 5-6 åren har jag liksom slutat bry mig.
Accepterat att den ser ut som den gör.
Med det sagt, vill jag ju inte påstå att jag gillar den.
Men den gör mig inte olycklig. Den gör ju ändå mig till den jag är.
Samtidigt som jag tänker såhär
- kan jag inte låta bli att fundera på hur det hade varit att göra en näsoperation.
Då menar jag inte att jag ska skaffa mig en helt ny näsa, jag vill ju fortfarande se ut som Emmy.
Jag menar bara förbättra den, i stort sätt bara ta bort min knöl.
Jag kan dock inte låta bli att tänka att eftersom min näsa är så stor,
så kanske det kommer göra jättestor skillnad bara man gör en liten förändring.
Och jag vill ju känna mig som mig..
Nu kanske ni tänker "Jaha vad är problemet då? operera inte dig"
Men jag kan ju inte låta bli att tänka hur det hade känts att vara nöjd,
i mitt fall - med hur man ser ut även från sidan.

Idagens samhälle är skönhetsoperationer en del av vardagen.
Det är inte speciellt dyrt, har du ett vanligt jobb, kan du lätt spara ihop pengar utan att det ska ta lång tid eller att du ska behöva ta lån på flera 100 tusen.
Och vad är det då som säger att inte jag också ska kunna ta del av det utan att känna skam eller
vara rädd för vad mina föräldrar ska tycka (för det är framförallt det som sätter stopp för mig)

Grejen är ju att jag redan vet vad dom kommer säga.
De har alltid sagt att jag är vacker så som jag är, och det är ju inte det att jag inte tycker att jag är vacker.
Alla människor har dagar när man känner sig snyggare och dagar när man känner sig fulare.
Dock kan jag ärligt säga att jag aldrig haft en dag då jag känt mig nöjd med hur min näsa ser ut.
Och om man har chansen att förbättra något på sigsjälv, ska man inte göra det då?
Bara för att det är en opeation så känns det som att det är "värre" än t.ex. om man färgar håret,
solar solarium, eller tränar/bantar.
Hur kommer det sig att dessa tre alternativ är mycket mer "accepterat" än en operation?
Tänk efter själv -
många tränar för att bli smalare, få fastare rumpa - för att ändra på sitt utseende,
borde det inte vara samma sak?
Likaså om man är vit av naturen, varför ska man då fuska sig brun?
Är dessa saker mer Ok bara för att det är vanligare och något som var och varannan människa gör?

Vi lever i ett väldigt utseendefixerat samhälle, det går ju inte att förneka.
Ni kanske tycker att jag är dum som låter "samhället påverka mig" så mycket.
Men man måste väl lyssna på sigsjälv?
För mig handlar detta i grund och botten om min egen självkänsla.
Jag vill göra det för att jag ska må bättre med migsjälv.
Visst låter det kanske lite hemskt att tro att en operation kan förbättra någons självkänsla.
Men jag tror verkligen det.
Visst, det finns folk som operarer sig och aldrig blir nöjda, ständigt hittar nya fel på sigsjälv
och de människorna blir heller aldrig tillfreds med hur de ser ut.
Men vad säger att jag är en sån människa?
Jag har i princip aldrig ogillat något på migsjälv mer än min näsa, så om jag operarer den varför skulle jag då sedan börja hitta andra saker att ogilla?
Jag kommer ju fortfarande vara samma person, med samma värderingar, jag kommer fortfarande se ut som Emmy. Bara med en lite snyggare profil;)

Har ju funderat på detta länge men aldrig riktigt vägt för och nakdelar och benat upp mina känslor så som jag gjort nu.
Det känns riktigt bra att få skriva av sig detta, och det blir lättare att se vad man vill när man har det nedskrivet, o har fått det ur huvudet.
Så tack bloggen:p O tack till er som orkat läsa hela detta inlägg.